jag trodde att vissa saker fanns det gränser för. men visa sig att det var fel.
att älska någon är svårt, men att släppa den man älskar så otroligt mycke är dubbelt så svårt..
jag har gjort fel, jag har gjort misstag men vetat efter det att man gör inte om dessa misstag, man har lärt sig något av dom..
man ser nya saker och nya möjligheter.
jag skäms för att jag varit så lättlurad och trott på allt gång på gång, men detta har gjort att jag för engångskull
har öppnat mina ögon och kan se mig själv som jag är, jag är perfekt för den jag och duger det inte då äre inte mig du vill ha. så släpp mig då och vänd inte om och se mig gå, för jag lovar och svär att jag kan klara mig själv
och då menar jag verkligen det.
finns så mycke mer jag kan lära och jag gör det nog bäst själv.

jag tackar verkligen alla mina vänner som puschat mig till att inse- jag är värd bättre och lite där till.
sömnlösa nätter av rädsla och känna hur paniken stiger inom mig är den värsta känslan,
man får en ångest som stiger inom sig så det känns som man ska krypa ur kroppen
jag hatar't och just därför så lägger jag min såkallade kärlek
på väldigt hal is. jag vill aldrig mer se eller höra den,
du har krossat det som ska vara det finaste som funnits på denna jord- kärlek.