syster!
ja, min lilla syster som inte längre är så liten
hon som alltid har varit ett störande momen, tagit mina saker, slängt mina saker.
japp, hon!
det var inte länge sen hon var så där liten så hon knappt kunde gå..!
nu springer hon, hon springer iväg för saker som skrämmer henne,
som man engång i tiden aldrig trodde skulle hända henne?
hon är inte alls liten längre!?
när hon var liten, så hade hon astma
hon hatade folk i hennes närvaro som rökte,
sen när hon börja tjuv röka,
när hon kom hem så sa hon; ne, jag har astma så ja röker inte!
hon var rädd för mig när jag kom hem och hade drukit
eftersom man höjer rösten omedvetet, man är vimsig.
en gång, kom hon hem och mådde jätte dåligt och spydde som en räv
den var 3-4 ungdomar som lurat i henne och hennes kompis alkohol
vid ett dagis rakt över där vi bodde, där ibland en del ungdomar kunde sitta på gungorna och dricka för att slippa
polisen.
hon svor på att aldrig dricka alkohol i hela sitt liv, för att hon blev så yr, hon kunde inte sova
så hon förstod inte menningen med att dricka..
hon var rädd!
nu är hon den personen som hon själv var rädd för en gång i tiden.
alla små syskon svär på att aldrig dricka eller röka!
sen kommer grupp trycket?!
det är väl endå det dom ska vara rädda för, eller?
nu är den min syster som kommer till mig när hon inte känner sig trygg,
jag själv gick till mamma, men varför gör inte hon det!?
varför kommer hon till mig? jag som själv fortfarande är livrädd för vissa saker!
hon var den man trodde skulle hålla sig borta från killar,
eftersom hon var rädd för allt det andra..
nu har hon pojkvän?!
det där syskonet som man rent utsagt hatade för hon alltid störde, bara gick rakt in i rummet.
nu vill man inget hellre än att ha syskonet nära, man vill aldrig att ens syster ska gå utanför dörren.
man vill ha henne för sig själv, man vill att hon ska vara den där som klev rakt in och ville inte gå.
för mig är hon obeskrivlig, och kommer aldrig bli lämnad oavsett vad.

äre det som kallas syskon kärlek?