okej skriver för de mesta aldrig känslor, men just nu måste ja göra de!
skulle mer än gärna vilja göra en ny blogg & skriva om allt i mitt liv
som jag har varit med om, men frågan är vart man ska börja, och vill ja att den ska komma ut?
därför skriver ja de här.
händer alldeles för mkt runt omkring mig inte bara nu, utan de har alltid gjort de, så länge jag kan minnas.
vissa dagar kan jag bara bryta ihop utan att veta varför
kan gråta i timmar kan ligga hela nätter och gråta utan att veta varför?
har aldrig haft de lätt i mitt liv, inte med något
jag är för snäll och låter andra köra över mig.
dom jag har haft förhållande med har för mesta dels alltid kunna köra med mig
och ja har bara hållt med, låst in mig och hoppats på att dom ska komma när dom säger att dom ska göra de.
trott på killen & inte mina vänner, inte lyssnat på rykten som jag vet innerst inne är sanna!
skitit i mina vänner för att jag hoppas!
tar tillbaks dom om dom varit otrogna & förlåtit dom som ingenting!
är jag rädd för att vara ensam?

har svårt att släppa in någon väldigt nära mig.
även fast jag tror jag gjort de så är de inte ens i närheten av allt som hänt.

jag vill göra så mkt med mitt liv men jag vågar inte.
vill inte lämna de jag har här hemma.
fått så himla mkt erbjudanden om jobb utomlands osv,
men jag stötter bort de.
finns kanske dom som skulle göra allt för dom erbjudanden jag fått.
ser tillbaks på de & undrar hur mitt liv sett ut om ja tackat ja till dom!
men tanken skrämer mig fort och de suddas ut.
som erbjudandet ja fick av min mammas kusin att komma till florida & vara barnflicka åt deras barn!

tog en chans ja fick av pappa & de var att flytta till stockholm, och de gjorde jag också
jobba på en guldsmedsbutik. för mig är de stort att bara ta de steget att lämna min mamma & syster.
enbart komma hem vissa helger!
jag älskade att vara där & jag stormtrivdes verkligen.
men nu är ja tillbaks på ruta 1 igen, och är helt vilsen med allt..
vet ingenting och tankarna bara snurrar.

men jag ska försöka se framåt & hoppas att jag hittar rätt.
kan hända att de kommer komma en hel del känslor i min blogg framöver.
så va beräda!